Throw your old bag out the window,
Buy something new to replace it with.
Exchange your old memories with new ones.
Continue to write your story.
Exchange your words with color.
Find new colors and new friends!
See the world through broken glasses,
then someone else's glasses.
Eat as much icecream as you'd like,
But don't forget to train so that you can eat some more.
Embrace the glimpses of dreams and eternity
and let go of those keeping you down.
Don't burn yourself out,
BRIGHTEN yourself.

Because it all comes down to one thing.

It's all about you.

You are the one to live your life.

Jag är trött.
Men ändå lite taggad på saker och ting.

Det var ett tag sen jag skrev något, så jag tänkte att det är bättre att skriva något litet än ingenting alls.
Min sommar kommer nog inte bli så lugn som jag hade hoppats, men det är något fint med det.
Den blir ju inte heller lika stressig som min höst/vår har varit och jag har lite mindre att fokusera på vilket betyder att det jag faktiskt gör blir bättre.

Och så hinner jag lägga fokus på sådant jag vill.
Som att måla, skriva, träffa vänner och kolla serier.
Har just börjat kolla på Pretty Little Liars, och har spenderat större delen av helgen att ta mig igenom säsong 1. I love it! Haha.

Någon mer som ser på det? :)

xo
Linnéa

Det slog mig att grunden till alla problem egentligen kan förkortas i dessa orden:
tillåter du dig själv att vara lycklig?

Jag har fått kämpa i flera år. Vad jag än gjorde så fanns orden där - jag är inte lycklig. 

Med dem så kom ju då både ångest och många tårar. Varför kunde inte jag få leva glatt och bekymmersfritt ibland? Varför skulle jag ALLTID vara omringad av ett orosmoln? 
Men det handlade aldrig om att jag faktiskt inte var lycklig.
Det handlade om att jag inte ville inse vad det betyder.

Att säga att man är lycklig är något som förändrar livet. Jag var fast i mina onda tankar om att jag inte duger till, att det jag gör inte är bra nog osv. och att då säga 'jag är lycklig' skulle ju betyda att jag behövde ändra mitt beteende. Och jag var inte riktigt redo för det. 

Tills för ungefär ett år sen. Jag minns det så väl. 
Jag vaknade en morgon och solen strålade in genom fönstret och så började de varma känslorna välla upp inom mig. Jag hade ingenting negativt att tänka på alls (och sådana tillfällen är väldigt svåra att finna då det alltid dyker upp något, stort som litet). Och om det fanns något som var i vägen så kunde jag inte få mig själva att låta det förstöra min härliga känsla.
Och så sa jag orden tyst för mig själv:
jag är lycklig, nu.

Det var som om min värld förändrades och jag såg saker så himla klart. All den negativitet jag burit på i så många år hade inget annat val än att försvinna ut i tomma intet. 
jag blev fri.

Och enda sedan dess har jag alltid haft den positiva kraften med mig.
Att vara lycklig för mig är att alltid kunna hoppas att allt kommer lösa sig.
Att befria sig själv från allt man INTE kan, och vila i ATT man kan.
Det kommer alltid finnas saker du vill kunna, göra, upptäcka etc,
men att vara lycklig handlar om just nu.

Hoppet är numera för mig alltid större än misslyckandet.
Och hoppet är ju det sista som lämnar människan.

Så nu till Dig som läser (om någon haha ;)).
Tillåter du dig själv att vara lycklig?

Jadå!
Då var över 20+ idag då, och det är nästan för varmt för kavaj!
Hahah... men är det dressed up thursday så är det bara att köra på. :)

Är så fruktansvärt hungrig just nu och jag är sugen på att laga något riktigt gott... men så är jag på jobbet haha. Bra timing att vilja laga mat just när man inte kan (och aldrig annars... ;))

Livet känns rätt bra nu.
Efter att jag hade min ryggvärk nu i veckan så har jag fått en helt ny syn på livet.
För er som inte hört; i söndags så började jag känna att jag ibland fick som ett "knivhugg" i ryggen när jag rörde armen på vissa sätt. Jag hade ingen aning om då, och vet fortfarande inte, varför det blev så. Detta blev värre och värre under dagen och när jag väl skulle gå och lägga mig så fick jag ligga blixtstilla på rygg med armen i en särskild position för att det inte skulle kännas.
Under måndagen blev det förvärrat och det började kännas hela tiden, "knivhuggs"känslan kom när jag minst anade det... Jag fick så ont att jag gick hem från jobbet och jag kunde inte ens ligga i min säng och läsa utan att ha ont.
Det enda jag kunde fokusera på var smärtan och hur jag inte kunde leva ett normalt liv med den. Jag var rädd att det skulle vara långvarigt (eftersom jag inte har någon aning om VARFÖR det blev så) och jag började helt plötsligt uppskatta allt jag vanligtvis kan göra (såsom dansa, måla, jobba m.m.). Jag bokade tid hos en kiropraktor som jag gick till på tisdagen - det var fortfarande inte bättre. Han knäckte min rygg lite grann och så fick jag mina muskler att slappna av med hjälp av ström.
Det blev inte bättre och jag ville nästan gråta av smärta varje gång det smärtade i ryggen.
Han sa att det förmodligen var två kotor som har låst sig och det verkade som om jag skulle behöva rehabiliteras ur smärtan (jag trodde att det bara var ett knäck - färdigt!).

Jag valde att jobba till åtta för det kändes som att det inte spelade någon roll om jag var på jobbet eller hemma, vad jag än gjorde så gjorde det ont. Precis innan jag gick hem så bad Nils om ett helande för min rygg ett antal gånger och det blev faktiskt bättre.
Sen hemma så hjälpte pappa mig att massera mina superspända ryggmuskler lite grann och det kändes genast bättre.
Men precis innan jag gick och la mig så krampade mina muskler så att smärtan kom med tre sekunders mellanrum - utan att jag rörde mig...

När jag vaknade igår så var jag självklart hoppfull. Men för säkerhets skull så hjälpte jag till att lyfta huvudet med handen, för att minska belastningen på ryggen. Det var då jag märkte att det inte gjorde ont att lyfta kroppen. Och det gjorde inte heller ont att böja armen och sträcka ut den på olika sätt. Det är klart att det kändes och fortfarande känns lite spänt och jag vill inte förhasta något så det blir värre igen.
Men den befrielsen... Jag ser verkligen livet på ett annat sätt nu.
Och jag är tacksam för det jag har. Och jag vet precis vad som är viktigt.

Att leva.

Så med det sagt...

Ha en bra dag!
Njut av solen, livet och allt som du faktiskt har.

<3

Heh WOOOOHOOOO

nä men på begäran av fler blogginlägg så har jag tagit tummen ur och börjat skriva då.

Jag har haft en bra dag.
Mycket känslosvall upp och ner, ner och upp MEN det känns helt okej. Och så ska jag åka till Uppsala lite senare då, woohoo!
Kommer ha en feeet helg med mina kära vänner! :)
Om nu resan blir av i regn och rusk, haha.

Sååå, glad nu C?! :D

Haha pusss

Det där med att vara en flitig bloggare kommer nog aldrig bli min grej. Men ett inlägg här och där känns ändå bra.
Skriver ju så mycket just nu ändå (skriver dagbok om varje dag och tänkt göra det i ett år för att sen kunna gå tillbaka och se - hur mycket utvecklas man under ett år? Vad hinner man göra? Hur förändras situationer och relationer?) så då blir bloggen lite lidande haha.

Jag blev nyss klar med mitt rum och jag älskar det. Det känns på något lite ofattbart sätt som att jag äntligen kommit till ro. Som att jag äntligen har landat i min verklighet, något jag strävat efter i så många år. Har dock inte vant mig att sova på fel sida rummet haha så det är massa nya knakningar nu.. Som tur är så är jag inte rädd längre (har varit superparanoid för konstiga ljud) så det kommer gå bra =)

Har dock upptäckt en ny sida av mig själv som jag VERKLIGEN måste jobba med. Mitt "ha-begär". Alltså så fort man har införskaffat sig en pryl/klädesplagg etc. så hittar man femton andra som "man bara måste ha". Och så är det ju verkligen inte!
Desto mer man har, desto mer fast blir man och desto mer kan man förlora. Och jag vill ju vara en fri människa, så nu är det så gott som färdigshoppat. Man blir inte lyckligare! (Även om det kan kännas så för stunden) De där reaskorna för "bara" 99kr som är döööösnygga i skyltfönstret sitter inte alltid lika bra på en sen när man kommer hem utan blir helt enkelt stående. Även om drömmen är fin att man en gång ska bära dem så blir det inte alltid så. Bättre att köpa av behovet och inte begäret.
Så trots att jag beställde tre par skor precis (några jag velat ha ett BRA tag) så är det de sista skorna jag tar hem. I alla fall utan att egentligen behöva dem... Jag har redan en hög med skor som bara ligger och väntar på att bli använda så är det någon med strl 39-40 som är intresserad så är det bara att höra av sig! Hahah.
Och detsamma gäller kläder och saker.. Jag måste sluta vilja ha!!!

Så, med det sagt blir det nu officiellt dårå - jag tänker sluta impulsshoppa.
(Och kommer sååå ångra mig om 5 minuter...)

Men jag vill bli fri från allt som håller mig tillbaka :)

Hoppas ni också kan hitta något som ni skulle vilja ändra på och att ni hittar orken att jobba mot att förändra det. Jag håller tummen för er!

Kram kram

vad en kopp varm choklad kan göra. Egentligen så är det sjukt äckligt (smakar ju bara socker typ), men eftersom jag inte tål kaffe (dels är det inte gott och dels så blir jag stirrig) så är det bara choklad som kan göra mig lite piggare. Är trött och stressad. Haha and here we go again... Nä men jag vet inte. Mitt taggande kommer och går. Tänkte ta en sväng på stan efter jobbet för att sedan åka hem och fira min älskade lillasysterrrrrr som fyller 18 BAST iår! hahah :D
Grattis Kurt :)<3

Nu ska jag jobba här, under de falska tonerna av rysslands nationalsång här från mina arbetskamrater. it's gon' be greaaat! ;)

Om jag hade kunnat få in lite bilder här också.
Men det kommer, det kommer.
Just nu är jag så stressad så jag hinner inte göra någonting annat än det som jag planerat. Först imorgon eftermiddag blir det lite ledigt - men det kommer behöva läggas på att städa iordning innan mor & far kommer hem dårå.
Jaja, ska inte klaga!

Ska dock försöka samla ihop mig och orka ut och antingen springa eller träna imorgon. Har ställt in träningen sen i torsdags pga jag har varit så fruktansvärt trött!!!!!
Not smart, not smart at all...

Äsch. Ni ska få läsa om ett lite mer inspirerande och glatt liv om ett tag. Just nu är jag i startgroparna höhö ;)

KRAM KRAM

Var ju ett tag sen jag skrev nu (mindre än ett halvår i alla fall!), så tänkte kika in och få in ett snabbt litet inlägg. Så fort jag bråkat färdigt med min dator så ska jag ha tillgång till att kunna lägga in bilder och så, men så länge får ni stå ut med lite text och en och annan mobilbild.
Var på världens mest underbara läger i helgen, Mission Possible.
ÅH VILKEN FANTASTISK GUD VI HAR! <3
Fett taggad på livet just nu. Och sen så fick jag reda på en sak som jag precis höll på att skriva! hahahah... kom på att jag inte får säga något förrän efter fredag. x)
I alla fall så gjorde det att jag nu har bestämt mig för att faktiskt fylla i mina antagningsprov (var inte så sugen på att göra det alls) och följa det jag drömmer om att göra. Så värt ju.

Anywhoo, ska återgå till jobbet!
HA EN UNDERBART FIN DAG !

xoxo

I want to fly!

Nä men på riktigt. Kanske inte flyga som i att flaxa med mina armar medan jag hoppar ut från en klippa för att sen inse att det kommer sluta med ett plask och en kallsup.
Men prova mina vingar på annat sätt.

Har lite nostalgiskt gått igenom Naitais blogg från SB och kommit fram till att livet där var amazing MEN det finns något som sitter kvar som gör att jag är fruktansvärt glad att jag är hemma igen. Så att flyga iväg dit igen känns inte rätt.
Går och funderar på London, Australien och Paris men där har vi inte heller den drivkraften jag letar efter.
Åh jag önskar bara man kunde få en karta så man hade vetat vilket håll man skulle ha gått. Skattjakt?

Men men... det kommer väl. Får börja med att faktiskt skicka in mina ansökningsprov så kanske jag kan få lite svar på vart jag ska. Och om det inte funkar kan jag väl kolla vad en flygbiljett kostar... Någonstans ska jag i alla fall!