Jag slutade kämpa.

Jag hade så ont av att följa att jag gick åt andra hållet istället.

Nu försöker jag på nytt tro.
Eller jag tror inte, jag vet ju.
Men aktivt tro.

Men då börjar det ju igen.

Det som sliter sönder mitt hjärta.

Jag dras åt alla håll.
Jag ber att Han ska vinna.

Men det känns som att Han släpper taget om mig.

Som att jag inte är menad här längre.

Allt jag gör blir ju bara fel.